Frases de aliento y despedida / Avskedshälsningar och uppmuntrande ord

Descansa en paz – es el último adiós a los que se han ido. Los que están muertos pueden ahora disfrutar de la paz.

Vaya en paz – por lo general, dice un sacerdote en nombre de Dios a la congregación después de la confesión y la misa. Es Dios quien puede dar paz porque es Él quien la experimenta.
Es inusual que una persona diga esto cuando nunca ha experimentado un sentimiento tan grandioso. El mundo del hombre significa esfuerzo, sacrificio y sufrimiento. Por eso no nos atrevemos a desear la paz a ninguna persona. No podemos desear lo que no conocemos. Conforme a nuestras vivencias preferimos decir: Vaya con cuidado, cuídese, tenga cuidado. Las exhortaciones más alentadoras abrigan sólo la esperanza: ¡Que le vaya bien! ¡Buena suerte!

Al observar con atención estas frases de aliento y despedida, cuestiono con asombro una de las grandes contradicciones de la vida: si la vida es dolorosa y con la muerte el dolor termina; si al morir encontramos la paz… ¿Por qué entonces nadie quiere morirse?

***

Avskedshälsningar och uppmuntrande ord

Vila i frid – det är farväl hälsning till de som har gått. De som är döda kan njuta freden nu.

Gå i fred – det brukar säga en präst i God faders namn till församling efter bekännelsen och mässan. Det är God som kan ge fred därför det är Han som upplever den.

Det är ovanlig att en människa säger det när man aldrig har upplevde så stor känsla. Världen för människa betyder ansträngning, uppoffring och lidande. Det är därför vi vågar inte önska fred till någon person. Vi får inte önskar något som vi inte känner till. Vi brukar säga i stället: var försiktig, var rädd om dig, ta hand om dig. De mesta uppmuntrande meningar ingår bara en förhoppning: Hoppas vi att… eller Lycka till!

Att titta noga på dessa avskedshälsningar och uppmuntrande ord, kommer jag fram till en av livets stora motsägelser: om livet ger ont och med döden slutar smärtan; om bara med döden man hittar freden… Varför då ingen vill dö?