domingo, 12 de febrero de 2012

Bögteater

Teater, bögteater. Scenen är inte långt borta, det här kommer att sluta illa. Två par stora pumps på scenen. Sprit, tror jag. Sminkbord, speglar, kläder på hängare. Vilken sorts kläder? Vilken sorts bög?
Jag lyssnar och deltar. Detta är ett tal inifrån min egen värld, ett svåråtkomligt tal även för mig själv. En bräckling röst, hårt ansatt av en illvillig mänsklighet, tar scenen i anspråk. Kanske inte så bräcklig ändå, kanske stark även i sin mildhet –utöver bitchig humor och camp attityd.
Homoteater, homopublik. Förförståelsen talar myndigt om amatörism, om underhållning för de invigda, om alltför små perspektiv och om brist på allmängiltighet. Men förförståelsen är pinsam, okunnig, självgod och ointressant, det är i de udda enskildheterna alltet glänser som vackrast.
Så tänker jag i mörkret framför den tvångsinternerade fjollan på scenen, och spöket som håller oss båda och hela publiken i sin kalla famn är bögpesten, orättvisan och döden –men också insisterande livslust och – ja – trevande gemenskap.
Leif Holmstrand

No hay comentarios: