martes, 15 de enero de 2013

Facebooks Vänner


 
De fyra hade bestämt träff via nätet. De hade sett fram emot att ses igen.
Kvinnan läppjade på sitt osockrade kaffe medan hon såg på sina gamla kollegor. ‘Än en gång har jag låtit mig dras in i deras lek. Vad de vill är bara att leka förförare, se på mig som på det svaga könet. För dem är jag fisken som ska nappa på betet.’

Den svartklädde mannen, som även var mörk i hyn, hade beställt en macchiato. ‘De kommer aldrig att se mig som en i teamet, hur mycket jag än anstränger mig. Jag har annorlunda ursprung, för dem är jag en inkräktare, en utlänning.’
Den andre mannen, överviktig och svettig, var inklämd i sin fåtölj och rörde inte sin kopp. ‘Hur länge ska de tycka synd om mig för jatt jag inte lyckas skaffa jobb? De är duktiga och framgångsrika, det är därför de bjuder med mig. För att riktigt trycka ner mig.’

Den längste av dem alla satt i sin rullstol. Han log. Ansträngde sig för att le, för att det åtminstone skulle se ut som om hans funktionshinder inte var ett handikapp. ‘Åh, vad jag önskar att jag var en av dem – vem som helst!’

No hay comentarios: